Det uppkopplade samhället är på stark frammarsch. Till somligas stora glädje. Lovsången till tekniken kan skymtas lite än här och än där. Inget fel i det. Tekniken i sig finns ingen anledning för en konservativ att vara avvisande till. Däremot det som följer på teknikens framfart, de möjligheter och risker tekniken leder eller kan leda till finns anledning att förhålla sig kritisk eller iallafall skeptisk till.
I takt med att det mejlas, chattas, delas, streamas och tankas på nätet har människors privatliv, eller åtminstone delar av det, kommit att bli till ettor och nollor vilka ständigt strömmar jorden runt i en ofattbar utsträckning. Det förtroliga samtalet över fikabordet eller parkbänken sker nu allt oftare istället över nätet. Detta har så klart också noterats av underrättelsetjänster och signalspaningsmyndigheter världen över. För några dagar sedan kunde vi ta del av hur det avslöjats att amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA (National Security Agency) tagit del av miljoner människors privata kommunikation. I samband med rapporteringen av detta uppmärksammades (ånyo för vi nästan lägga till, det har rapporterats om detta även tidigare) att Anders Behring Breivik hade kunnat stoppats. Det mest skrämmande i detta ligger i förlängningen av det som antyds i sista meningen (i artikeln om Behring Breivik) och som handlar om att inte missa hot och att det krävs en mer förutsättningslös riskprevention. Det är här det börjar bli farligt.
För varje nytt illdåd riktas blickarna med än större frenesi mot myndigheterna och deras påstådda oförmåga att stoppa illgärningen. Därmed finns incitament för myndigheter att övervaka människors privata kommunikation i än större utsträckning och, inte bara det, utan även att söka efter sådant som på ett eller annat sätt sticker ut eller i sin förlängning och/eller absurda form skulle kunna leda till ett illdåd. Detta leder i sin tur till en medvetenhet hos gemene man om att det kan vara farligt att sticka ut och antyda sådant som skulle kunna leda till ett pling i den allt som oftast per automatik fungerande övervakningsapparaturen. Men vem är det då som till syvende och sidst styr över när det skall plinga respektive inte plinga i övervakningsutrustningen? Jo just det, politikerna. I ett slag har den privata kommunikationen fallit offer för de politiska vindarna på inte bara nationellt utan även internationellt för att inte säga globalt plan.
Det som tidigare torde ha varit varje maktmänniskas våta dröm - nämligen att kunna höra och lyssna till det förtroliga samtalet mellan två människor över kaffebordet är nu på god väg att bli verklighet. Det är illa nog. Men än värre är att det i sin tur leder till människor som ständigt är på sin vakt så att inget som sticker ut eller skulle kunna tända varningslampan i övervakningssystemet passerar över läpparna eller de på tangentbordet dansande fingrarna. Så skapas människor som lydigt fogar sig under den politiska maktens tyranni. Och det är något helt annat än fritänkande människor som vågar ställa de obekväma och till och med förbjudna frågorna och de mest ocensurerade kommentarerna som från tid till tid bidragit och betytt så mycket för vårt lands, vår kulturs och vårt samhälles gemenskap och utveckling.
För varje nytt illdåd riktas blickarna med än större frenesi mot myndigheterna och deras påstådda oförmåga att stoppa illgärningen. Därmed finns incitament för myndigheter att övervaka människors privata kommunikation i än större utsträckning och, inte bara det, utan även att söka efter sådant som på ett eller annat sätt sticker ut eller i sin förlängning och/eller absurda form skulle kunna leda till ett illdåd. Detta leder i sin tur till en medvetenhet hos gemene man om att det kan vara farligt att sticka ut och antyda sådant som skulle kunna leda till ett pling i den allt som oftast per automatik fungerande övervakningsapparaturen. Men vem är det då som till syvende och sidst styr över när det skall plinga respektive inte plinga i övervakningsutrustningen? Jo just det, politikerna. I ett slag har den privata kommunikationen fallit offer för de politiska vindarna på inte bara nationellt utan även internationellt för att inte säga globalt plan.
Det som tidigare torde ha varit varje maktmänniskas våta dröm - nämligen att kunna höra och lyssna till det förtroliga samtalet mellan två människor över kaffebordet är nu på god väg att bli verklighet. Det är illa nog. Men än värre är att det i sin tur leder till människor som ständigt är på sin vakt så att inget som sticker ut eller skulle kunna tända varningslampan i övervakningssystemet passerar över läpparna eller de på tangentbordet dansande fingrarna. Så skapas människor som lydigt fogar sig under den politiska maktens tyranni. Och det är något helt annat än fritänkande människor som vågar ställa de obekväma och till och med förbjudna frågorna och de mest ocensurerade kommentarerna som från tid till tid bidragit och betytt så mycket för vårt lands, vår kulturs och vårt samhälles gemenskap och utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar