Nu har Hennes Kungliga Höghet Madeleine ingått äktenskap med Christopher O'Neill. Lyckligen gift får man hoppas och tro. I samband med dagens stora festligheter har allas våra ögon blickat mot Slottskyrkan i synnerhet men även Slottet, den kungliga familjen och den svenska monarkin på det stora hela. Vackra bilder kablas ut och delas hejvilt på forum som Facebook. Men ofrånkomligen kan också noteras en ringaktande och nonchalant ton som hos somliga gör sig påmind. Gärna associeras till Hans Majestät Konungen och den satir till bok, kallad Den motvillige monarken, som gavs ut år 2010. Rent allmänt kan i dessa kretsar återfinnas ett drag av att vilja svartmåla Kungen, "avslöja" Kungen och rent allmänt få folket att inse att Kungen är precis som alla andra.
Men det är en sak man missar. Fullständigt missar. Nämligen folkets behov av det ideala. Behovet av att ha något som faktiskt kan tjäna som ett föredöme. En förebild. En föregångsman. Folk har i alla tider innerst inne varit medvetna om att Kungen inte är så mycket annat än en människa han också. Men folk har i alla tider också insett att det föreligger ett behov av att ha en stereotyp vilken bär de karaktärsdrag och de dygder vi alla innerst inne längtar och trängtar efter. En Kung som handlar som vi skulle vilja och önska att vi själva handlade. En Kung som tänker och talar som vi själva skulle vilja tänka och tala. En Kung som tillber den Gud som vi själva skulle önska att vi kunde tillbe på samma sätt. En Kung som våra ögon kunde vila på för att blir uppmuntrade, stärkta, inspirerade att vara just den vi skulle vilja att vi vore.Drömmen om det ideala är om inte annat en dröm som har sin givna plats hos folket. Låt oss inte förlora den. Låt oss inte förlora vår Kung. Han behöver oss och vi behöver honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar