Något om EU och byggandet av ett samhälle

Ibland kan det vara värt att fundera på vad ett ord egentligen betyder. Ta ordet samhälle. Det ordet härrör från latinets societas som i sin tur betyder sällskap eller förbund. För att bygga ett sådant behövs iallafall två saker: några som går samman, i klartext ett folk, och något man går samman kring, i klartext ett land (territorium). Så långt är de flesta med. Men sedan tornar sig diverse missuppfattningar upp.

   En sådan är den artificiella gemenskapen kallad EU och i synnerhet dess valutasamarbete euron. Att man går samman i försvarsgemenskaper som t.ex. Nato med tydlig gränsdragning kring vad man delar respektive inte delar är en sak. Men att gå samman och ovanifrån söka skapa en överstatlig konstruktion utan att dess människor och den mänskliga tillvaron i all sin vitalitet går hand i hand är dömt att misslyckas. Man kan inte ljuga för verkligheten. Man kan inte springa från verkligheten ty förr eller senare hinner den ifatt.
   En liten notis om detta har idag nått oss när vi i Dagens industri kan läsa om hur folket flyr från Europas krisländer. Eller känn på den här. Spanien: Över 70 procent av spanjorerna över 30 överväger att fly landet. Irland: Cirka 3000 människor lämnar landet varje månad, en siffra som närmast för tankarna till hungersnöden på 1800-talet. Portugal: Den senaste två åren har två procent av den portugisiska befolkningen lämnat landet.
   Ett land byggs av att människor som delar något, det kan handla om parametrar såsom exempelvis språk, kultur, sedvänjor, religion, historia, utseende, idéer, drömmar eller socialt kodspråk, går samman och likt ett förtroendeskapande kit förenar sig i en gemenskap där man är överens om samhällets fundamentala basis. Om man på på konstlad väg ovanifrån med tvång söker slå samman gemenskaper, samhällen som inte delar fundamentala villkor i det gemensammas sfär - då blir det en krock. Samhället slits i sina sömmar, det blir påfrestningar, förslitningar och i värsta fall - om inte beslutsfattare och makthavare är förmögna att tyda tecknen och komma till besinning - sammanbrott.
   Att söka skapa en gemensam ekonomi i ett Europa som har vitt åtskilda produktionsvillkor är dömt att misslyckas. När man i nord (Tyskland) har en produktivitet som är hästlängder från syd (Grekland, Italien, Spanien) inser även lekmannaekonomen att man inte kan tvinga länderna att verka med gemensam valuta med allt vad det innebär av gemensam inflationstakt et.c. Den stora (enda?) konkurrensfördel man i länder med lägre produktivitet (syd) har går därmed förlorad. Det kan bara sluta på ett sätt - en havererad ekonomi.
   Att maktlystna superpolitiker pådrivna av storslagna planer och minutiöst utmejslade skr att sätta på sig ivbordsprodukter producerade av ideologiskt förblindade tankesmedjor söker skapa artificiella gemenskaper utan förankring eller koppling till verkligheten är tragiskt. Förhoppningsvis kan ögonvittnesskildringar och rapporter om vad som håller på att hända verka som en väckarklocka. En väckarklocka som får mana till reflektion och besinning snarare än till desperation och maniskt ivrande för än tätare integrering av Europas länder och dess ekonomier. Tillåt mig dock tvivla på att så blir fallet.