Den 24 februari 2022 gick ryska armén in i Ukraina. Sedan dess kan vi dagligen läsa om kriget i medierapporteringen. Om man reflekterar över ställningstagandet i rapporteringen kan man konstatera att sympatierna ligger hos Ukraina medan Ryssland framställs som ondsint. Det är på sätt och vis lätt att förstå varför. Stormakten Ryssland gick militärt in i det mindre Ukraina, och det utan någon föregående militär provokation från ukrainsk sida. Rent rättsligt är det enkelt att avgöra vem som begått övertramp och vem som är utsatt.
Men varför gick egentligen Ryssland in i Ukraina? Den frågan får man inget riktigt svar på i rapporteringen annat än att Ryssland och i synnerhet Putin är ond och därför begår onda handlingar. Verkligheten är dock sällan så enkel som att ena sidan är ond och andra sidan är god. För att förstå konflikten behöver man våga ställa frågor, även de obekväma, och man behöver anstränga sig för att försöka förstå även den man tycker begått övertramp och gjort fel, i det här fallet Ryssland. Hur kan man förstå Ryssland?
- Historiskt
Under århundrandens gång har det som idag är Ryssland och det som idag är Ukraina i många stycken en gemensam historia. Ofta refereras till Kievriket. Det var gällande i ca 400 år (ca 880-1250 e. Kr.) och utgjordes av dagens Ukraina och dagens västra Ryssland i ett gemensamt rike. Efter det var förvisso stora delar av dagens Ukraina, i synnerhet västra och centrala Ukraina, under flera hundra år delar av litauiskt och polskt rike, men det var också dagens Vitryssland samt delar av dagens västra Ryssland. De senaste århundradena har Ukraina och Ryssland än mer sammanflätad historia där man varit ett och samma rike. Ukraina som självständigt land är ett historiskt undantag. Landet var självständigt 1917-21 och från 1991 till idag. Inalles ca 35 år. För ett Ryssland där historien används som argument för dagens händelser på ett annat sätt än i Sverige, är historien talande såtillvida att Ryssland och Ukraina hör ihop. - Kulturellt
Till kulturen räknas språk och religion som två centrala delar.
Förutom att ukrainska och ryska språket är förhållandevis nära varandra rent språkligt (jämför svenska och svårbegriplig danska) har många i Ukraina ryska som modersmål. I östra Ukraina har en majoritet ryska som modersmål. I södra och centrala Ukraina har en mindre minoritet ryska som modersmål. I västra Ukraina är ukrainskan helt förhärskande.
Religiöst har Ukraina världens näst största ortodoxa befolkning efter Ryssland. Runt 70 procent av befolkning är ortodoxt kristna. Tidigare fanns bara ett patriarkat i Ukraina, Moskvapatriarkatet, men efter Ukrainas självständighet bröt sig delar av ortodoxa kyrkan i Ukraina loss och bildade Kievpatriarkatet. År 2018 erkände det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel den ukrainska ortodoxa kyrkan som självständig trots protester från Moskvapatriarkatet. Ur ett kyrkligt perspektiv var det en handling som orsakade kyrklig schism, vilket också är en förklaring till de idag usla relationerna mellan Moskvapatriarkatet och det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel. För att förstå den ryska synen och reaktionen på detta kan man tankemässigt jämföra det med hur Ukraina skulle reagerat om FN eller USA skulle erkänna Krim som självständigt land eller för den delen som ett område tillhörande Ryssland. - Västs expansion österut
Nato: Sedan kalla krigets slut har Natos östliga gräns flyttats från tidigare Västtysklands östra gräns och Greklands och Turkiets norra gräns till att idag gå längs de baltiska staternas, Polens, Rumäniens och Bulgariens östra gräns. Det är en markant förflyttning österut. Därtill talas om att Ukraina har ambitioner om att gå med i Nato. I ett sådant läge skulle Nato praktiskt taget komma in på ryskt kärnområde. I sammanhanget bör det påpekas att USA med sin storlek intar en särställning inom Nato. För att förstå ryskt perspektiv på detta kan man tankemässigt leka med tanken att Warszawapakten efter kalla krigets slut skulle svälja hela Västeuropa och vara i färd med att diskutera införlivning av även Mexiko och Kanada i Warszawapakten. Det är svårt att tänka sig att USA stillasittande skulle acceptera en sådan utveckling.
EU: Europeiska unionen, som förvisso inte är en försvarsgemenskap - ännu i alla fall, har på motsvarande sätt expanderat österut så att dess gränser följer Natos i österled. Även gällande EU förs diskussioner om att Ukraina skall gå med i EU. Det bör i sammanhanget påpekas att det inom EU, inte minst av Frankrike, diskuteras i vilken mån EU skall utvecklas till att också vara en försvarsgemenskap.
Ett framtida scenario är alltså att Ukraina, en del av det ryska kärnområdet sett ur ryskt perspektiv, skulle ingå i försvarsallianser kontrollerade och styrda av USA respektive de större staterna i Västeuropa. - Ukrainsk behandling av rysk minoritet
På senare tid har den ryskspråkiga minoriteten kunnat notera en alltmer styvmoderlig behandling av de ukrainska myndigheterna. År 2021 stängde president Zelenskyj tre ryskspråkiga tv-kanaler i landet, något som i det närmaste utelämnats helt i rapporteringen hos de media som annars talar sig varma om yttrandefrihet och som gärna tar ställning emot all form av censur. Vidare har en skolreform kraftigt minskat rätten att få undervisning på sitt modersmål i grundskolan. I klartext, för de ryskspråkigas del att få undervisningen på ryska. Denna sistnämnda förändring har orsakat irritation även från annat håll i form av Ungern. Sedan Österrike-Ungerns dagar finns en ungerskspråkig minoritet i Ukraina som numera inte heller den får tala sitt modersmål i skolan på samma sätt som tidigare. Något som kan vara en delförklaring till att Ungern inte helhjärtat stött Ukraina i konflikten på samma sätt som andra stater i EU. Sammantaget har alltså de ryskspråkiga fått en alltmer trängd ställning i det ukrainska samhället.
Dessa fyra aspekter (det finns flera) finns självfallet med i den ryska uppfattningen av vad som pågår i Ukraina. En del av den historiskt sett ryska jorden och en del av den ryska kulturen är på väg att uppslukas av väst och USA - och detta samtidigt som de ryskspråkiga får det allt svårare att bevara sin ryska identitet i Ukraina. Dessa perspektiv kan öka förståelsen för varför Ryssland valde att gå in militärt i Ukraina innan det var "för sent". Självklart rättfärdigar detta inte det faktum att Ryssland gick in militärt liksom ej heller illdåd som begås av ryska soldater i Ukraina. Men, det ökar förståelsen för Ryssland och ökad förståelse för varandra och för "den andre" är något som vi behöver i vår tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar